I huvudet på en fjärdeklassist

Det nya året har börjat minst sagt svalt. Utomhus mäter temperaturen -25 och inomhus kryper den sakta upp upp till 15 grader. Vi fryser hela tiden! Julen är förbi, nyårsraketerna uppskjutna och vi är tillbaka i vardagen igen. Väckarklockan ringer "mitt i natten" och skoltaxin hämtar eleverna långt innan solen gått upp. Det är mörkt när vi kommer och mörkt när vi far. Midvintern i Finland är grym, 

Men livet är ändå kul! För Finland har vunnit guld i U20:s ishockey-VM! Och fyra killar i landslaget kommer från Lahtis! Så det känns nästan som att Lahtis har blivit världsmästare.

Matchen spelades på vårterminens första tisdag. Eleverna hade engelska på eftermiddagen och de sysslade lite med engelska jullord. Plötsligt tittade en av eleverna upp från sitt arbete:

-Vad tror du Karin, vinner Finland ikväll?

Frågan kom så plötsligt och jag kände mig rätt så osäker på hur matchen skulle sluta, så vi beslöt oss för att tippa resultatet i klassen. De flesta trodde på vinst, men den elev som under engelskalektionen hade viktigare saker i huvudet än Christmas-tree och Christmas-ham, var rätt så säker på sin sak och tippade matchresultatet helt rätt. 

-Jag tror att Finland vinner med 4-3, sa han. 

Och de gjorde dom.

Och den här läraren blev ännu en gång påmind om vad som rör sig i huvudet hos en fjärdeklassist några timmar innan Finland spelar ishockeyfinal mot Ryssland. Inte engelska glosor i alla fall.

(Bilden är lånad från IS, (KUVA: Heikki Saukkomaa / Lehtikuva; Markku Ulander / Lehtikuva)

Två år sen sist!

Två intensiva skolår har rusit förbi sedan jag sist var här och bloggade. Hur blev det så här?
Under våren 2014 blev luften akut sämre i den gamla idylliska träskolan där Svenska skolan grundades år 2006. Vi tvingades därför att flytta bort därifrån hösten 2014. Det innebar en helt ny omgivning, i en stor avlagd gymnasieskola dit två skolor och två dagisar flyttade och inledde sin gemensamma vardag på båda inhemska språken. Första året var så intensivt att vi knappast hade tid att andas. Under fjolåret lugnade det ned sig lite, men då inledde vi arbetet med den nya läroplanen, gick ledarskaps- och rektorsutbildning och inledde språkbadsprojektet med stöd av Undervisningsministeriet. Varje stund fylldes av aktivitet och tiden för bloggande tycktes aldrig infinna sig. Och ja, vi var rätt så upptagna av våra andra digitala kommunikationshjälpmedel också. Vi kommunicerar ju med våra familjer på Wilma, håller skolans hemsida på Pedanet levande samt försöker leverera färska nyheter i skolans facebookgrupp. Men visst bör varje respektabel skola ha en rektor som bloggar, så därför vill jag göra ett nytt försök. Tidsbrist, mina vänner, tycks vara dagens melodi. Även för den här rektorn.

Kim vann Lilla Vasaloppet bland 4-6:ans pojkar - GRATTIS!

Lilla Vasaloppet avslutade skidveckan och inledde sportlovet

Det har  blivit till en tradition på vår skola att veckan innan sportlovet är skidvecka. Det innebär att alla elever och de flesta lärarna åker skidor varenda dag under den veckan. Vi tar med oss skidorna på måndag och  tillbaka hem igen på fredag. Eleverna får skidpass där de markerar antalet varv som de varje dag skidar uppe i Tiirismaaspåret. För de äldsta eleverna hinner det bli nästan 30 varv, vilket innebär 15 kilometer. För de yngsta handlar det om kanske 10 varv, vilket inte alls är illa. Det innebär ju 5 kilometer. 

Det fina med skidveckan är att ALLA åker. Det blir ett väldigt sug när vi gör det tillsammans. De ivrigaste skyndar sig upp i spåret så snabbt de kan, och det finns faktiskt ingen som tjurr eller vägrar att åka. Det är en fröjd att se så glada och rödkindade elever, som under skidveckan. 

Veckan avslutas sedan några år tillbaka med Lilla Vasaloppet. Vi ordnar det i Perhepuisto, där spåren vanligtvis är välskötta. För en svensk skola handlar skidveckan inte bara om skidåkning, vi måste ju passa på att ge våra elever en liten bit svensk historia och kultur. Så därför gör vi precis som Gustav Vasa en gång i tiden gjorde när han  flydde på skidor från Sälen till Mora. Vi åker flåsande ett lopp i "samma miljö" som det riktiga Vasaloppe, dvs som är skyltat med orterna som finns mellans Mora och Sälen. Som tur är, är vårt lopp inte lika långt, dvs. 90 kilometer, även om det kan nog kännas väldigt  långt för de allra yngsta.

Alla som åker Lilla Vasaloppet får medalj och diplom. Oavsett om de deltar i motions- eller tävlingsklassen. Och naturligtvis finns det dryck- och fruktkontroller för att hålla energinivån upp.

Skidveckan och Lilla Vasaloppet är ett bra sätt att förbereda sportlovet på. Nu är skidorna vallade och vintersportandet kan fortsätta hela sportlovet. Lycka till!

                              (Vi gjorde bordstabletter till Lahtis skolmatsalar till Svenska veckan.)

VILKEN HÖST, VA?!

Vårterminen 2013 inleddes med att två undervisningsgrupper bytte klassrum. Saker bars kors och tvärs mellan våra två skolhus, alla hjälpte till att bära. Två veckor senare flyttade vi tillbaka igen. Alla hjälpte till att bära. 

-Vad är det för vits med det här, undrade någon av eleverna.

Bra fråga, eller hur?

För att göra en lång historia kort, så har vi kämpat med dålig inomhusluft i det gamla skolhuset, vilket har lett till att några elever inte bör vistas där. För att möjliggöra deras skolgång har dessa flyttar gjorts.
Men även om flyttandet hit och dit var lite jobbigt, så var det ingenting emot höstterminen 2012 i vår lilla svenska skola. Läsåret började med att vi gjorde i ordning lokalerna på nytt, fixade staket, skyddsvägar och trafikskyltar. Samtidigt skolade vi in förskoleeleverna och försökte få de nya sammansatta klasserna att fungera. Nya lärare och nya system. När vardagen så småningom började rulla blev det lärarbyte igen och systemen var tvungna att ses över ännu en gång. Samtidigt ordnade vi Svenska veckan med minst ett svenskt program i Lahtis varje dag. Det var teater, musik, film, språkbad, författarbesök, konstutställning, streching och förstås Svenska dagen-fest. Mycket aktiviteter och få arbetstagare resulterar förstås i långa arbetsdagar för alla i verksamheten. När svenska veckan tog slut körde hårdträningen inför luciaturnén igång. Vi brukar traditionellt framföra lucia med Lotilaskolans svenskastuderande fjärdeklassister. Vi var sammanlagt 100 elever som spred ljus och värme men även svensk kultur, på tre skolor, framför stadshuset och på jultorget. Turnén fick mycket uppmärksamhet i massmedia. Nöjda och belåtna efter luciaturnén tog vi oss an julfestprogrammet. Sång och teater skulle övas in. Alla grupper skulle ha eget program och upp på scenen kom vi inte förrän på själva julfestdagen...
Ja, förstås hade vi också en självständighetsfest och Öppet hus  i början av december. Det hör ju liksom till. Liksom tomteverkstaden och betygsutdelningen.
Pust! När jullovet äntligen började hade vi exakt en söndag tid på oss förbereda julen där hemma. Som tur var kom den ju även utan några större ansträngningar.

Nej, tacka vet jag vårterminen! Även om den innebär såväl Topelius som Runberg, vändag som Kalevala,  påsk, pingst och vårfest, så har ju ändå eleverna hunnit landa i skolåret och lärarna fått lite struktur på arbetet. Och sen får man ju då och då lite paus från skolarbetet i och med sportlovet, påsklovet och Kristi Himmelsfärd! Med önskan om en trevlig vårtermin åt oss alla.

Om jag vore skolminister

Tillsammans med tio andra pedagoger från språköskolorna i södra Finland deltog jag i Skolforum 29. - 30.10.2012. Det är en ungefär dubbelt så stor upplaga av vår finländska Educa-mässa och den ordnas årligen i Älvsjö utanför Stockholm. Som vanligt på en skolmässa så fanns där en massa utställare med produkter lämpade för skolvärlden. Väldigt mycket material var gratis, bara att beställa portofritt inom Sverige. Många fina www-sidor med information och arbetsuppgifter, bara att klicka och använda. Utbudet var stort.

Vid sidan av mässutställarna fanns det massor av små och stora föresläsningar, uppvisningar, diskussioner. Jag deltog i några av dem och lärde mig många nya saker, t ex om Wikipedia. En litet provocerande föreläsning hölls av Johan Ronnestam. Den hade rubriken: Om jag vore skolminister. Ronnestam kritiserade kraftigt dagens skola men gav också sin syn på hurdan skolan borde vara för att ge världens bästa start i livet för det vi kallar barn. Dessa förändringar sammanfattade Ronnestam i sina   sju teser för en bättre skola:

1. Förse alla studenter med teknologi.

2. Uppgradera, så fort det bara går,  hela lärarkåren när det gäller teknologi. Massutbilda! Gör det kontinuerligt, vartannat år.

3. Tillsätt resurser för upprättning av digitala bibliotek.

4. Förändra lärarrollen mot ett större mentorskap.

5. Sluta använda läxor som en metod för att hinna med allt i skolan. Skapa läxläsningsverkstäder i skolan. Lär eleven att förstå hur den lär sig.

6. Lägg in programmering på schemat. Det saknas helt i dagens skola men borde vara ett skolämne.

7. Ge mer utrymme för kreativitet, rörlighet och teknologi i skolan.

Tack Ronnestam, du har rätt! Men hur gör vi detta?

FEST PÅ SKOLAN !

Så gick det då för mig som det brukar gå för människor i min ålder, jag fyllde 50 år. Å ena sidan deppigt, å andra sidan fick vi orsak att ställa till med fest på skolan. Tillsammans, lärare och elever. Tänk så mycket kapacitet det bor i en grupp människor! Alla jobbade mot samma mål via olika uppgifter. Nån övade program, nån dukade bord, nån serverade kaffe, nån arrangerade blommor, hälsade välkommen eller bjöd på pommac. Skickligt och ansvarsfullt, som bara duktiga elever kan kan. Festen blev glad och varm! Och födelsedagsbarnet njöt - inte minst av all den uppmärksamhet hon tilldelades.

Det här är skola när den är som bäst! Inte kalaset, blommorna eller tårtan. Utan lärmiljön. Det att vi jobbade tillsammans. Vi satte upp mål, planerade, delade på arbetsuppgifterna och drog nytta av gruppens kapacitet. På så sätt klarade vi av en uppgift som hade varit totalt omöjlig att sköta ensam. Och när vi lyckades gjorde vi det tillsammans. En glad fest med nöjda gäster var ju själva målet med vår fest. 

Jag vill inte fylla år igen, men jag vill ha mera fest på skolan. Jag vill verka i en lärmiljö där lärare och elever med iver strävar mot samma mål och inser att de verkliga framgångarna uppnås då samarbetet fungerar. 

Och tack nu så hemskt mycket för all uppvaktning..!

 Fast vi är små kan vi jobba stort

I torsdags deltog alla lärare på skolan i en utbildning om användningen av  informations- och kommunikationsteknik (ikt)  i undervisningen. Även om vi alla redan vet nåt och gärna använder oss av den nya teknikens möjligheter, så fick vi en massa nya fina tips på aktiva kreativa arbetssätt. Det började riktigt klia i fingrarna efter lust att få prova detta med eleverna. Wiki, animationer, inlärningsspel, appar och mycket, mycket annat.
Tänk vilka oanade möjligheter tekniken erbjuder! Just för vår lilla skola! Plötsligt har vi tillgång till hela världen. Vad vi än vill veta så hittar vi  information på nätet. Och om vi vill berätta nåt, så kan vi säga det så att hela världen hör oss. Tack vare ikt:n är vi på spåköarna inte lika ensamma och isolerade längre. Vi kan, om vi vill,  vara i daglig kontakt med hela Svenskfinland. Fast vi är små kan vi jobba stort. Det tycker jag om och detta vill jag vara med att utveckla.

PS Om bara tekniken fungerar.  Just nu kan vi inte printa, inte använda dokumentkameran och inte heller videoprojektorn. Vi kan inte heller titta på film eller ..!